Ska vänja mig

Dag ett avklarad. Skitdag på jobbet, det har man ibland. Ingen fara med det, det löser sig. (Intalar mig själv extremt mycket att det är så)

Dag ett är aven avklarad vad gäller veckan utan Anders. Vi jobbar olika delar av dygnet en hel vecka. Något att vänja sig vid. Mycket tid för andra i mitt liv. Positiva tankar kommer inte naturligt just nu, men det går bra ändå :) Ska ju till Öret i helgen!

Crap

Fick inte jobbet. Att komma tvåa hjälper inte mycket för humöret. Nu är det gladmusik i lurarna, himlen är fortfarande blå med orangerosa kant och jag är frisk, har bra kollegor, fina vänner, underbar familj och världens bästa pojkvän. Livet går vidare och mina nuvarande chefer ska få veta vad som händer när man säger till mig att vara tyst o sen bryta mot avtal om o om igen.

Good feeling

Tackar återigen Bosse för gladmusik! Hur awsome är det inte när man får fart i benen bara av musiken i lurarna och solen som strålar? Vad gör det då att besked jag väntar på drar ut på tiden så man nästan blir knäpp? Vad gör det då att kundmöten drar ut på tiden så jag missar bussen jag hade tänkt att ta? Beskedet kommer och jag tog nästa buss. Solen har inte gått ner än och jag ska till Motala. (Motala i sig är väl inte drömmen, men min Han finns ju där)

Så, jag sitter på bussen och dansar inombords till Good Feeling

Några tårar kom

Den här helgen har varit helt fantastisk! Från fredag morgon o den är inte slut än. Tackade av en kollega som jag kommer att sakna jättemycket o vi festade loss som jag inte gjort på evigheter! Gapskratt och dans, om vart annat.

Igår kväll och natt blev det en nostalgirunda med greven. Några öl och promenad mitt i natten. Vi hämtade min cyckel o pumpade däcken o ingenting gick sönder på den för en gångs skull. Gött var det!

Dagen igår fick mig dock att gråta en skvätt... Vet inte varför jag reagerar så, men det har jag gjort i alla år. Vi skulle möblera om hemma hos mamma och jag skulle sortera, vad jag hoppas är mina sista lådor hos mamma. En låda är, eller var fylld till bredden med mina tonår. Alla mina taket that prylar, böcker, pärmar, planscher... Allt utom mina videofilmer. Jag kan inte spara på allt detta så hälften rök. 100tals planscher rök. Och när jag sida för sida drog ur planscherna från plastfickorna (!!!) kom tårarna. Jag har ingen aning om hur många timmar jag har ägnat åt att klippa i tidningar och sortera in. Nu har jag en pärm kvar och alla böcker. Känns märkligt... och ganska befriande såhär i efterhand.

Nu är det strålande sol, jag har städat och tvättat och väntar på Anders så vi kan åka och fira Onnie. Det är vår i luften och jag tror nog att det är Christer som är tillbaka ovanför sovrumsfönstret.

Ännu mer!!

Rask promenad till bussen = ännu mer genererad energi.

Klarblå himmel o sol över vinterlandskap = positiva tankar = mer energi!

Kansas i lurarna... Jag menar kom igen!

Energi!!!

Jag hade två svåra val i två olika situationer i morse. Först var det när klockan ringde. Skulle jag gå upp o tvätta eller skulle jag strunta i det? Jag ville inte gå upp men rena kläder är ganska bra att ha. Jag gick upp efter att ha snoozat en timma. Inte så mycket tvätt, eftersom jag tvättade för en vecka sen o har knappt varit hemma sen dess. Väl i tvättstugan känner jag som att krypa ihop i ett hörn vore den bästa idén någonsin o valet var gå hem o lägga mig igen eller försöka generera energi på något sätt. Jag gick en promenad. Tittade på hus o vandrade gata upp o gata ner i Tannefors. Solen kom fram o jag blev på strålande humör!!! Det är fortfarande strålande väder, jag har fått i mig kaffe o jag ska bara fixa till lite hemma så ska jag ut igen.

Energin kommer krypande mer o mer så det blir nog en fortsatt bra dag det här:-)