söndag 26 maj 2013

De självklara i livet

Jag har en bra familj. Vi tar hand om varandra, vi bråkar, tröstar, driver med, skrattar tillsammans. Jag är lyckligt lottad!

Jag är även lyckligt lottad i de vänner jag har. Vissa är lite mer som familj, lika viktiga, lika självklara. De jag har valt. Och nu har jag fått hälsa på en nytillkommen liten superman. En fem veckors Charlie och hjärtat exploderar nästan när man håller honom. Kerstin och Martin har blivit mamma o pappa o det finns en ny självklar.

torsdag 16 maj 2013

Trodde aldrig att jag kunde!

För någon som har tränat hela sitt liv är det tydligen ganska svårt att föreställa sig hur det är att inte ha någon kondition eller att inte kunna röra sig smidigt eller att inte kunna göra en armhävning ens från knäna. Det är ju bara att springa. Jag har inte sprungit i hela mitt liv. Jag sprang inte 2,5km på gympan. Jag gick. I februari/mars när jag skulle börja ta tag i mitt mål jag satte vid nyår, att jag skulle springa hela varvet runt ån till semestern, började jag undra vad jag hade gett mig in på. Jag skulle springa 6.4 km utan att stanna och jag kunde inte springa mer än 3 min åt gången. Den där som tränat hela sitt liv började inse att det inte bara är att springa. Luften kom liksom inte ner i lungorna. Lika envis som jag var förra året med alla promenader, lika envist har jag gnetat på runt ån. Ömsom springande, ömsom gående. Rickard har peppat, sprungit med mig, googlat tips på hur man kan träna kondis men i slutändan är det ju jag som har gjort det. O den känslan när jag i lördags tog mig runt hela varvet var fan underbar. Jag sprang o sprang o sprang o tillslut var jag runt. Idag sprang jag mitt tredje varv. Det går inte fort, men jag springer. Det trodde jag aldrig!

Nu är det bara de där 10 armhävningarna från tårna på nyårsafton då...

torsdag 9 maj 2013

Lyckliga tider, lyckliga dagar

Nu har jag tiden att tala om vad jag gör! Eller vad jag inte gör. Jag sitter på en filt på en klippa högt upp ovanför bråviken, vid marmorbruket, Kolmården. Solen skiner, lite disigt, grabben snarkar bakom mig och jag läser Icon. Det doftar varm tall, fåglarna kvittrar och vågorna slår lätt mot stranden 50m ner.

Detta gör jag inte varje dag för jag har en kille som ser när bänkskivorna måste oljas och som tycker om att springa. Så jag fixar hemma och jag springer o målet att springa hela varvet runt ån 6,3km till semestern känns inte helt omöjligt. Jag jobbar o jag umgås o i morse lyckades jag göra 2 armhävningar från tårna!

Men just nu, just idag på den här klippan hinner jag tala om att jag mår väldigt bra.