Igår var ingen bra dag. Men somnar man typ 21.30 o det är strålande sol när man vaknar så brukar dagen efter lösa sig. Tankar har hunnit ifatt o rett ut sig, dumma kunder håller sig förhoppningsvis på son kant. Jag vet att jag har tre av mina absolut trevligaste kunder idag. Jag ska till Stockholm ikväll. Ska köpa allergitabletter tror jag, brukar få bort pollentrötthet.
Nämnde jag att det är strålande sol? :-)
Galet mycket att göra på jobbet. Elak kund som jag är den enda som är kvar som han inte slutat prata med. Strul o telefonen ringer hela tiden. Inte ens hälften gjort o jag längtar efter lön nu... Det regnar o jag har ont i huvudet/nacken. Tur att jag är på väg till Motala annars hade jag gått o lagt mig i väntan på onsdag.
Fick inte jobbet. Att komma tvåa hjälper inte mycket för humöret. Nu är det gladmusik i lurarna, himlen är fortfarande blå med orangerosa kant och jag är frisk, har bra kollegor, fina vänner, underbar familj och världens bästa pojkvän. Livet går vidare och mina nuvarande chefer ska få veta vad som händer när man säger till mig att vara tyst o sen bryta mot avtal om o om igen.
Tackar återigen Bosse för gladmusik! Hur awsome är det inte när man får fart i benen bara av musiken i lurarna och solen som strålar? Vad gör det då att besked jag väntar på drar ut på tiden så man nästan blir knäpp? Vad gör det då att kundmöten drar ut på tiden så jag missar bussen jag hade tänkt att ta? Beskedet kommer och jag tog nästa buss. Solen har inte gått ner än och jag ska till Motala. (Motala i sig är väl inte drömmen, men min Han finns ju där)
Så, jag sitter på bussen och dansar inombords till Good Feeling
Den här helgen har varit helt fantastisk! Från fredag morgon o den är inte slut än. Tackade av en kollega som jag kommer att sakna jättemycket o vi festade loss som jag inte gjort på evigheter! Gapskratt och dans, om vart annat.
Igår kväll och natt blev det en nostalgirunda med greven. Några öl och promenad mitt i natten. Vi hämtade min cyckel o pumpade däcken o ingenting gick sönder på den för en gångs skull. Gött var det!
Dagen igår fick mig dock att gråta en skvätt... Vet inte varför jag reagerar så, men det har jag gjort i alla år. Vi skulle möblera om hemma hos mamma och jag skulle sortera, vad jag hoppas är mina sista lådor hos mamma. En låda är, eller var fylld till bredden med mina tonår. Alla mina taket that prylar, böcker, pärmar, planscher... Allt utom mina videofilmer. Jag kan inte spara på allt detta så hälften rök. 100tals planscher rök. Och när jag sida för sida drog ur planscherna från plastfickorna (!!!) kom tårarna. Jag har ingen aning om hur många timmar jag har ägnat åt att klippa i tidningar och sortera in. Nu har jag en pärm kvar och alla böcker. Känns märkligt... och ganska befriande såhär i efterhand.
Nu är det strålande sol, jag har städat och tvättat och väntar på Anders så vi kan åka och fira Onnie. Det är vår i luften och jag tror nog att det är Christer som är tillbaka ovanför sovrumsfönstret.
