Pendlar...

Sitter på bussen till jobbet (!!!) Hallå, jag kan ju gå? Nej inte om jag träffar en grabb på en annan del av slätten... Då tar det en timma med buss... Det är det värt! Kan ju sova några timmar innan Sara kommer från Skåneland i kväll :-)

It make sense

Axlarna är så långt nere det bara går. Mungiporna är så högt upp det bara går. Varken hjärta, hjärna eller mage hispar längre. Allt är så självklart. Inte klart och färdigt, finns saker som ska tas hänsyn till och saker som ska gås igenom. Men frågan är inte om det löser sig, utan hur vi löser det.

Det slog ner som en bomb från absolut ingenstans. En blixt från klar himmel. För några månader sen skulle det ha varit ett gapskratt. Saker förändras. Bitar faller på plats. Jag mår perfekt.

Förkyld som en riktig man

Jag tycker så synd om mig själv!!! Jag känner verkligen hur min förkylning blir värre o värre för varje timma. Lite mer slem o lite mer bomull i kolan för varje minut. Ikväll ska jag i alla fall inte frysa, hela vardagsrummet är fyllt av ljus. Insåg irriterat att jag bara hade värmeljus kvar, men jag har så många ljuslyktor att det ska nog funka i alla fall. Nu ska jag göra tyckasyndommigsjälvdipp och tahandommigsjälvminimajs.

En låda...

Jag fick en låda i söndags. Skulle ta en fika och jag fick en låda jag inte fick öppna förrän jag kom hem. Satt o pillade på den hela bussresan. Gick med den i famnen i spöregnet, kunde inte både bära lådan och ha ett paraply. Visste inte vad det var i den eller vad den betydde, så jag bar lydigt hem den utan att titta i den. Det var en perfekt låda. Både innehållet och vad den betydde.