Kvällsrutiner

Det går fort att komma in i rutiner som man inte haft förut. Det är bara det att något måste hända för att man ska ändra på de gamla. Mina gamla rutiner gick ut på att komma hem, slå på datorn och TVn o sen sitta där tills jag nästan sov. Då kröp jag till sängen, sov, gick upp, jobbade o sen samma procedur igen. Lägenheten var en konstant krigszon och jag brydde mig inte mer än att jag suckade lite då o då.

Nu jobbar jag, går antingen hem,fixar lite, städar o så pratar jag i telefon tills jag somnar. Eller så tar jag mig över slätten, hänger, myser o pratar tills jag somnar. Eller så får jag sällskap här, fixar, äter, hänger, myser o sen pratar tills jag somnar. Lägenheten är fin, jag bryr mig om att den är fin. Jag pysslar i den o städar lite då o då. Har vänner på bessök o jag försöker att klämma in familjen som numera är nära. Jag orkar!

Gillar mina nya kvällsrutiner...

Hade Kerstin o Sigge här i helgen. Sigge kom överens med min matta, de matchade och jag fick en dos av Kerstin. Bra helg!

Längtar till advent!

Jag vet inte men jag tror o hoppas på att tröttheten lugnar ner sig lite till advent... Brukar man vara såhär trött i november? Har inget minne av det... Igår somnade jag vid kl 22... Hade iofs hunnit med lite aw innan men lugnt var det. Sov mina 8 timmar o vaknade ganska ok pigg men nu är jag inte det alls!

Ganska tät dimma över slätten. Mysigt faktiskt. Skulle vilja be busschauffören att stanna så man kunde få ta lite coola bilder, men jag tror inte att medpassagerarna skulle uppskatta det... O så har jag ju inte kameran med mig heller :-)

För att TVn är bannlyst från sovrummet...

Pendlar...

Sitter på bussen till jobbet (!!!) Hallå, jag kan ju gå? Nej inte om jag träffar en grabb på en annan del av slätten... Då tar det en timma med buss... Det är det värt! Kan ju sova några timmar innan Sara kommer från Skåneland i kväll :-)

It make sense

Axlarna är så långt nere det bara går. Mungiporna är så högt upp det bara går. Varken hjärta, hjärna eller mage hispar längre. Allt är så självklart. Inte klart och färdigt, finns saker som ska tas hänsyn till och saker som ska gås igenom. Men frågan är inte om det löser sig, utan hur vi löser det.

Det slog ner som en bomb från absolut ingenstans. En blixt från klar himmel. För några månader sen skulle det ha varit ett gapskratt. Saker förändras. Bitar faller på plats. Jag mår perfekt.

Förkyld som en riktig man

Jag tycker så synd om mig själv!!! Jag känner verkligen hur min förkylning blir värre o värre för varje timma. Lite mer slem o lite mer bomull i kolan för varje minut. Ikväll ska jag i alla fall inte frysa, hela vardagsrummet är fyllt av ljus. Insåg irriterat att jag bara hade värmeljus kvar, men jag har så många ljuslyktor att det ska nog funka i alla fall. Nu ska jag göra tyckasyndommigsjälvdipp och tahandommigsjälvminimajs.

En låda...

Jag fick en låda i söndags. Skulle ta en fika och jag fick en låda jag inte fick öppna förrän jag kom hem. Satt o pillade på den hela bussresan. Gick med den i famnen i spöregnet, kunde inte både bära lådan och ha ett paraply. Visste inte vad det var i den eller vad den betydde, så jag bar lydigt hem den utan att titta i den. Det var en perfekt låda. Både innehållet och vad den betydde.