Det är inte kul längre. Alla gråter, alla mår dåligt eller har fullt upp med sitt. De flesta funderar på hur deras liv kommer att bli, de har viktiga beslut framför sig, saker att reda upp, reda ut. Nya vägar att gå eller gå tillbaka samma väg de kommer från.
Jag däremot har precis kommit hem från ett läger jag inte ville åka på och som jag ville åka från så fort jag kom dit och känner aldrig mer ett helt läger. Jag är slutkörd mentalt och fysiskt. Har nog sovit ifatt timmarna av sömn jag missade under lägret men det gör ju inte så stor skillnad man är ju lika trött ändå. Jag tror verkligen att allting händer av en orsak... jag håller fast vid det, jag måste det.... jag är så trött på all skit just.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar